envinterdagimaj

Goddag goddag!

Alex skrev i sitt förra inlägg att han har konverterat; från en pressad smileynarkoman till en lycklig och fri människa! Jag vill inte vara den som är den, men jag har en känsla av det är jag som har lyckats indoktrinera honom med mina fantastiska åsikter och på så sätt gjort denna mycket positiva förvandling möjlig!

Jag anser att det överkonsumeras smileys (eller smileysar, eller gubbar, eller vad man nu vill kalla de lustiga tecken som många lägger till efter sina meningar). Somliga tycker inte att det här är ett stort problem, andra är till och med anhängare till denna mycket farliga trend. Och jag håller med om att det finns betydligt större problem här i världen, och det finns betydligt farligare trender att vara anhängare till, MEN det motsäger inte att vi borde göra något åt detta missbruk!

Visst, smileys kan vara bra ibland, det är ju lite småcharmiga - särskilt när de är grafiska - men, ärligt talat, att skriva en :) efter Hej!, är det verkligen nödvändigt?! Att använda en smiley efter varenda mening (eller varje ord, ve o fasa!) blir bara pluttrigt, det blir svårt att läsa... (Jag känner mig lite som en gammal rynkig 87-årig tant med rullator och hörapparat som läser Allers och köper sylta varje lördag, men jag tycker faktiskt att det är svårt att läsa sms med massa smileys...)

När jag talar med människor som är för smileys brukar de säga att man använder det för att förhindra missförstånd, det är ju bra (fastän missförstånd kan vara trevliga ibland). Det jag är emot är inte användadet av smileys i sig, utan missbruket! Att skriva Hej! :), är ett missbruk!

Man kan faktiskt visa vad man menar, utan att använda en enda smiley, t.ex genom skiljetecken och ordval. Missbruket av smileys leder till att vi blir obildade och oförmögna att använda skriftspråket, både att själva skriva och att förstå andra...

Skämt åsido, använd smileys/smileysar/gubbar, gör det, men snäällaaa - använd det med måtta (tänk på mig och alla andra 87-åriga tanter som läser Allers..!)!!

Med kärlek

prosumus

Amanda